Fikastund med Maria Wern!

Välkommen till bekännarbloggen!

En sak jag sällan erkänner är min fäbless för svenska kriminalromaner, just för att det har lite… negativ klang? Framförallt gillar jag att kolla på dem – vilket har en ännu negativare klang. ¯_(ツ)_/¯
Nu har jag i alla fall lyssnat på del 18 i serien om Maria WernDet du inte vet. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tycker att det är trivsamt att se framför mig Eva Röse mfl. flänga runt på ett sensommar-Gotland fyllda av mänskliga kval.
altMmm alltid härligt att ligga i sängen med en ljudbok och lite blommor.

Well, well medan Maria Wern plockar ”pukvete, vallmo och blåeld” till sin nya sommarstuga så försvinner en kvinna. Och kvinnan är ingen mindre än Tomas Hartmans dotter Sofi Hartman. Tomas Hartman är för alla som hänger med Allan Svenssons högst unika rollfigur - en lite vresig gubbpolis ;)
altDär satt den: murgröna matchar till det gröna temat på omslaget!!

Sofi befinner sig på Gotland pga hon är professor i ditt och datt och ska försöka utreda om man får borra efter olja. I de inledande kapitlen får man även veta att hon är gravid, med en gift man – vilket hon väljer att hålla hemligt för exakt alla. Utöver det kommer en mystifik skummis hem för att intervjua henne. Men han visar sig inte vara någon journalist. Vem är det som fört bort Sofi? Will not spoil. Så lyssna själva, vetja!
altUnna dig en god fika tillsammans med din ljudbok.

Det här är en så himla populär serie, och jag förstår verkligen varför. Det är så mysigt att bara sjunka in i tryggheten som Anna Jansson skänker. Mysiga Gotland, mänskliga Maria Wern och kluriga mysterier. Kom igen, det här är en vinnande kombo!

-Extramaterial-

Två tankar:

  • Så störigt att alla gubbpoliser kallas för sitt efternamn. Och alla tjejpoliser för sitt förnamn. Inte bara störigt pga män/kvinnor etc. Utan för att det är så fult när jag lyssnar på den här lille ljudboken. Det är fånigt att kallas för sitt efternamn. Bara sluta med det.
  • Jag befinner mig inte på ett sensommar-Gotland omringad av ”pukvete, vallmo och blåeld”. Utan här på iskalla Sveavägen. Det är väldigt mycket mars här.

Kom ihåg: A book is a dream that you hold in your hand.

/Clara